dax igen..
känns som att det var vääääldigt längesen jag skrev här så nu e det på tiden tycker jag.
Vet inte riktigt när jag skrev senast. Men det har nog hänt en hel del.
Julafton var super trevligt! Den tillbringades hemma hos min svägerska å hennes familj. & i princip var hela tjocka släkten där. Svärmor å hennes karl, jerrys mormor, svärfar, vi & några på Petters sida var där, hans föräldrar, syster med familj å bror med familj. Så det blev ganska många - tur dom har stort hus =)
Förra julen igen var Cordelia jätterädd för tomten men detta året var hon mest facinerad av honom & det är ju tur, hon både krama honom å satt i hans knä, riktigt skönt om det håller i sig så hon inte är rädd denna julen som kommer, man har ju hört att vissa barn varit så rädda att man har fått skippa tomten under flera år..jag till exempel var ett sånt barn.
Dock var Jerry inget sånt barn, han kallade sig för Bo Jerry den lilla tomten Bernhardsson när han var liten å nån fråga va han hette åsså bar han tomteluva fram till i mitten av februari då han fyller år. =) så man kan ju hoppas att Corre brås på honom - även där.
Nyårsafton var oxå mycket trevlig. Vi fick ovanligt många inbjudningar så vi diskutera fram å tillbaka å till slut drog vi lott, å lotten föll på Jerrys syster.
tja, det var som en nyårsafton ska vara, god mat, god dryck, ungarna lekte fint åsså raketer.
1:e januari satt vi ett gäng i kyrkan på tacksägelse gudstjänsten. Några dagar innan ringde prästen Ola till mig å frågade lite om hur han skulle säga när han skulle säga Jennifers namn för han visste ju att hon bara var bebis men inte riktigt vad som hänt, så jag berättade i snabba drag. Så han sa något i stil med "Den lilla flickan Jennifer Bernhardsson som aldrig fick se dagens ljus"
Åsså blev det ju nattvard å Cordelia fick välsignelse när vi var framme.
Vi som hade så mkt å packa med ungar som skulle kläs på å allt så var ju vi ut sist ur kyrkan men det var ju bra för då passa jag på att säga till Ola att det blev hur bra som helst, jättefint det han sa.
Å vi fick en hel del pengar i julklapp å detta året sa vi att vi ska köpa oss nåt vi vill ha med dom pengarna, annars blir det bara att man använder dom till mat eller nåt annat. Så det blev faktiskt ett nintendo wii å dom hade erbjudande att man fick 2 spel å nåt extra laddningsmojs till 2 kontroller åsså fick man ju en handkontroll å en nunchuk å lite andra speltillbehör som en ratt, golfklubba å tennisrack.
å sen köpte vi en Nikon s3000 digitalkamera. Väldigt fin högglans röd i färgen, verkligen jätteläcker. Tyvärr skramlar den när man tar kort å då menar jag inte dedär knäppa av ljudet som låter för att man tar själva kortet utan verkligen skrammel som inte ska höras. Däremot blir det ju jättebra bilder. Men den ska bytas i morgon.
Veckan som gått har ju annars varit fullproppad med allt å ingenting, inte en enda dag har varit en hemma-göra-ingenting-dag.
En dag hade jag jättemycket känningar av min epilepsi så jag blev inkörd till akuten, allt sluta med att jag fick sova där. Dagen efter skulle ju vi till ullared å eftersom det tog sån tid för en neurolog att ta sig tid att komma å prata med mig så skrev jag ut mig själv.
å nästa vecka ska jag träffa min neurolog å antagligen prata om medicineringen nu när jag inte är gravid längre.
Vi åkte faktiskt direkt till ullared från lasarettet dagen efter, jerry hade tagit med rena kläder så jag byta om i bilen hehe.
Vi handla inte jättemkt där, bara lite smått å gott som vi behövde åsså fick jag en OBHnordica micro i chiliserien av mamma som för tidig födelsepresent. Micron vi hade gick ju sönder hastigt å lustigt.
Igår var vi hos kuratorn, ingen av oss känner att vi har ett jättebehov av det eftersom vi har så många vi kan prata med å vi har redan pratat av oss om allt å vi känner några stycken som varit med om samma som oss. Å allt vi prata med kuratorn om har vi redan pratat om med andra närstående. Men vi ska träffa henne i nästa vecka när begravningen har varit å så.
Ja, när vi ändå är inne på begravningen så den är ju snart, bara några få dagar kvar, man våndas riktigt kan jag sä. Samtidigt ska det bli ganska skönt när den dagen är förbi, för då kan man gå vidare på ett anant sätt.
nästa vecka blir det besök hos neurologen å dagen efter blir det både kuratorn å senare doktorn på obstetrisk mottagning som ska prata med oss om provsvaren från både mig å Jennifer.
Sen förhoppningsvis blir det lugnt ett tag fast på söndagen i nästa vecka börjar Cordelia sin simning igen.
nu börjar dethär bli långt å jag har massor att göra så här kan komma hit lite folk efter begravningen.
poss å kjam
Vet inte riktigt när jag skrev senast. Men det har nog hänt en hel del.
Julafton var super trevligt! Den tillbringades hemma hos min svägerska å hennes familj. & i princip var hela tjocka släkten där. Svärmor å hennes karl, jerrys mormor, svärfar, vi & några på Petters sida var där, hans föräldrar, syster med familj å bror med familj. Så det blev ganska många - tur dom har stort hus =)
Förra julen igen var Cordelia jätterädd för tomten men detta året var hon mest facinerad av honom & det är ju tur, hon både krama honom å satt i hans knä, riktigt skönt om det håller i sig så hon inte är rädd denna julen som kommer, man har ju hört att vissa barn varit så rädda att man har fått skippa tomten under flera år..jag till exempel var ett sånt barn.
Dock var Jerry inget sånt barn, han kallade sig för Bo Jerry den lilla tomten Bernhardsson när han var liten å nån fråga va han hette åsså bar han tomteluva fram till i mitten av februari då han fyller år. =) så man kan ju hoppas att Corre brås på honom - även där.
Nyårsafton var oxå mycket trevlig. Vi fick ovanligt många inbjudningar så vi diskutera fram å tillbaka å till slut drog vi lott, å lotten föll på Jerrys syster.
tja, det var som en nyårsafton ska vara, god mat, god dryck, ungarna lekte fint åsså raketer.
1:e januari satt vi ett gäng i kyrkan på tacksägelse gudstjänsten. Några dagar innan ringde prästen Ola till mig å frågade lite om hur han skulle säga när han skulle säga Jennifers namn för han visste ju att hon bara var bebis men inte riktigt vad som hänt, så jag berättade i snabba drag. Så han sa något i stil med "Den lilla flickan Jennifer Bernhardsson som aldrig fick se dagens ljus"
Åsså blev det ju nattvard å Cordelia fick välsignelse när vi var framme.
Vi som hade så mkt å packa med ungar som skulle kläs på å allt så var ju vi ut sist ur kyrkan men det var ju bra för då passa jag på att säga till Ola att det blev hur bra som helst, jättefint det han sa.
Å vi fick en hel del pengar i julklapp å detta året sa vi att vi ska köpa oss nåt vi vill ha med dom pengarna, annars blir det bara att man använder dom till mat eller nåt annat. Så det blev faktiskt ett nintendo wii å dom hade erbjudande att man fick 2 spel å nåt extra laddningsmojs till 2 kontroller åsså fick man ju en handkontroll å en nunchuk å lite andra speltillbehör som en ratt, golfklubba å tennisrack.
å sen köpte vi en Nikon s3000 digitalkamera. Väldigt fin högglans röd i färgen, verkligen jätteläcker. Tyvärr skramlar den när man tar kort å då menar jag inte dedär knäppa av ljudet som låter för att man tar själva kortet utan verkligen skrammel som inte ska höras. Däremot blir det ju jättebra bilder. Men den ska bytas i morgon.
Veckan som gått har ju annars varit fullproppad med allt å ingenting, inte en enda dag har varit en hemma-göra-ingenting-dag.
En dag hade jag jättemycket känningar av min epilepsi så jag blev inkörd till akuten, allt sluta med att jag fick sova där. Dagen efter skulle ju vi till ullared å eftersom det tog sån tid för en neurolog att ta sig tid att komma å prata med mig så skrev jag ut mig själv.
å nästa vecka ska jag träffa min neurolog å antagligen prata om medicineringen nu när jag inte är gravid längre.
Vi åkte faktiskt direkt till ullared från lasarettet dagen efter, jerry hade tagit med rena kläder så jag byta om i bilen hehe.
Vi handla inte jättemkt där, bara lite smått å gott som vi behövde åsså fick jag en OBHnordica micro i chiliserien av mamma som för tidig födelsepresent. Micron vi hade gick ju sönder hastigt å lustigt.
Igår var vi hos kuratorn, ingen av oss känner att vi har ett jättebehov av det eftersom vi har så många vi kan prata med å vi har redan pratat av oss om allt å vi känner några stycken som varit med om samma som oss. Å allt vi prata med kuratorn om har vi redan pratat om med andra närstående. Men vi ska träffa henne i nästa vecka när begravningen har varit å så.
Ja, när vi ändå är inne på begravningen så den är ju snart, bara några få dagar kvar, man våndas riktigt kan jag sä. Samtidigt ska det bli ganska skönt när den dagen är förbi, för då kan man gå vidare på ett anant sätt.
nästa vecka blir det besök hos neurologen å dagen efter blir det både kuratorn å senare doktorn på obstetrisk mottagning som ska prata med oss om provsvaren från både mig å Jennifer.
Sen förhoppningsvis blir det lugnt ett tag fast på söndagen i nästa vecka börjar Cordelia sin simning igen.
nu börjar dethär bli långt å jag har massor att göra så här kan komma hit lite folk efter begravningen.
poss å kjam
